Förord
När jag var en
liten flicka bodde jag i en lägenhet i ett höghus strax söder om
Stockholm. Lägenheten var modern med 60-talets mått mätt. Min bror
och jag delade på ett rum och vi hade rinnande varmt och kallt
vatten. Under den kalla årstiden var elementen alltid heta och spred
god värme i lägenheten. Det fanns kylskåp och lite senare fick vi
en frys i köket. Nere i källaren fanns en modern tvättstuga. Det
var bara att ta hissen ner med tvättbyket och tvätta. Okej man fick
släpa lite grann in genom en dörr, som jag för övrigt klämde
fingret i men det är en annan historia, och ner för en lång trappa
som alltid tycktes mig för mörk, ja allt fanns som en modern
människa behövde. Vi hade till och med en egen fastighetsskötare,
farbror Norman som man ringde om det var något som gått sönder och
han kom och fixade. Lite besvärande sur och tvär kunde man tycka
och mycket respektingivande men på det hela taget en reko man som
höll ordning på oss barn och på de fina gräsmattorna och
rosenrabatterna runt husen.
Nere på Gotland
under samma tid gick min farmor Anna iväg med två spann och hämtade
vatten ifrån brunnen på gården. Var det riktigt illa att vattnet
sinade så måste hon hämta vatten ifrån en brunn nedanför kalkstensberget
en sträcka på ungefär två kilometer fram och tillbaka. Bostaden
var omodern utan rinnande vatten och toalett, utedasset låg i ett
hörn bakom garaget. Hennes badrum tillika tvättstuga låg i ett
litet oisolerat hus på gården. Dörren var av kärat trä och där
inne doftade det alltid rent av tvål och såpa. På den av vatten nötta
träbänken stod vattenspannen i zink, de blekgula tvättfaten från Kockums och tvålen låg i en
liten tvålkopp som hängde på träväggen vid det lilla fönstret som pryddes av en liten gardinkappa. I tvättstugans ena hörn fanns den stora
järngrytan här värmde farmor upp vattnet med ved för tvätt och
bad.
Det skulle dröja
ända in på 1970-talet innan farmor fick ett kök och ett badrum med rinnande varmt
och kallt vatten.
Det här är
en bit kvinnohistoria om min farmor Anna Viktoria Sofia Hernberg född Jonsson. Den är dels sann och dels påhittad. Egna minnen och en tillbakablick på Sverige för inte allt för länge sedan.
Kommentarer
Skicka en kommentar