Farmor Anna - En självhushållande trädgårdsmästare

Förord

När jag var en liten flicka bodde jag i en lägenhet i ett höghus strax söder om Stockholm. Lägenheten var modern med 60-talets mått mätt. Min bror och jag delade på ett rum och vi hade rinnande varmt och kallt vatten. Under den kalla årstiden var elementen alltid heta och spred god värme i lägenheten. Det fanns kylskåp och lite senare fick vi en frys i köket. Nere i källaren fanns en modern tvättstuga. Det var bara att ta hissen ner med tvättbyket och tvätta. Okej man fick släpa lite grann in genom en dörr, som jag för övrigt klämde fingret i men det är en annan historia, och ner för en lång trappa som alltid tycktes mig för mörk, ja allt fanns som en modern människa behövde. Vi hade till och med en egen fastighetsskötare, farbror Norman som man ringde om det var något som gått sönder och han kom och fixade. Lite besvärande sur och tvär kunde man tycka och mycket respektingivande men på det hela taget en reko man som höll ordning på oss barn och på de fina gräsmattorna och rosenrabatterna runt husen.

Nere på Gotland under samma tid gick min farmor Anna iväg med två spann och hämtade vatten ifrån brunnen på gården. Var det riktigt illa att vattnet sinade så måste hon hämta vatten ifrån en brunn nedanför kalkstensberget en sträcka på ungefär två kilometer fram och tillbaka. Bostaden var omodern utan rinnande vatten och toalett, utedasset låg i ett hörn bakom garaget. Hennes badrum tillika tvättstuga låg i ett litet oisolerat hus på gården. Dörren var av kärat trä och där inne doftade det alltid rent av tvål och såpa. På den av vatten nötta träbänken stod vattenspannen i zink, de blekgula tvättfaten från Kockums och tvålen låg i en liten tvålkopp som hängde på träväggen vid det lilla fönstret som pryddes av en liten gardinkappa. I tvättstugans ena hörn fanns den stora järngrytan här värmde farmor upp vattnet med ved för tvätt och bad.

Det skulle dröja ända in på 1970-talet innan farmor fick ett kök och ett badrum med rinnande varmt och kallt vatten.

Det här är en bit kvinnohistoria om min farmor Anna Viktoria Sofia Hernberg född Jonsson. Den är dels sann och dels påhittad. Egna minnen och en tillbakablick på Sverige för inte allt för länge sedan.