I söndags var jag på konfirmation. Min brorsdotter konfirmerades i Tullinge kyrka. Kyrkan var full till bristningsgränsen så att kanterna svämmade över. Varm och klibbig satt jag där och blev stundtals väldigt berörd. Min fina brorsdotter sjöng, i hennes röst hör jag min, ung lite känsligt ängslig och den här övermogna fastern vill bara ställa sig upp och säga: "Ta i för fasen! För du har det!" Jag är både döpt och konfirmerad och gift i kyrkan. Döpt i Sofia kyrka i Stockholm och konfirmerad i Vantörs kyrka. Gifte mig i Dalhems kyrka på Gotland. Nu mer än 40 år efter min egna konfirmation sitter jag i Tullinges lilla kyrka med ett konfirmationsblad i handen, läser och följer med i händelserna. Sjunger med i första psalmen den vackra - I denna ljuva sommartid... För det mesta är jag tyst och tänker. Tänker på att vara här och nu och att vara sann mot mig själv. Hur mycket jag än försöker så kan jag bara inte läsa med i böner. Gud är jag, inne i mig finns Gud, men den här...
Trädgårdsmästare och kreatör