Annelie Källberg

... jag kan lura dig vart jag vill! Ja nog luras du april. Ena dagen så klär du dig i nordans gråa kappa för att den andra dagen dra på dig solgula damasker! Vet inte riktigt vart jag har dig april. Men jag gör mitt bästa att rensa upp när du har de solgula damaskerna på. Sitter på huk i rabatterna och klipper bort de grövsta fjolårets stänglar från perennerna. Om jag skrapar lite lätt på jordens yta så finns de där, de små knopparna som skall förgylla min sommar. Det är ett gediget arbete att rensa rabatterna, det tar sin lilla tid och jag är väl inte den allra snabbaste... Men tid finns för att fundera och hur snabb måste man vara? Egentligen. Sedan kommer tanken om att arbeta... Vad gör du? Jag arbetar i trädgården. Vad heter det nu på engelska? Gardening? Or is it - I am working in my garden.? Trädgårding, fånigt uttryck. En man gick förbi mig och sa: "här jobbar du och sliter". Sliter? Gör man inte det bara när man har någon som talar om för en att du måste, du...

Förord När jag var en liten flicka bodde jag i en lägenhet i ett höghus strax söder om Stockholm. Lägenheten var modern med 60-talets mått mätt. Min bror och jag delade på ett rum och vi hade rinnande varmt och kallt vatten. Under den kalla årstiden var elementen alltid heta och spred god värme i lägenheten. Det fanns kylskåp och lite senare fick vi en frys i köket. Nere i källaren fanns en modern tvättstuga. Det var bara att ta hissen ner med tvättbyket och tvätta. Okej man fick släpa lite grann in genom en dörr, som jag för övrigt klämde fingret i men det är en annan historia, och ner för en lång trappa som alltid tycktes mig för mörk, ja allt fanns som en modern människa behövde. Vi hade till och med en egen fastighetsskötare, farbror Norman som man ringde om det var något som gått sönder och han kom och fixade. Lite besvärande sur och tvär kunde man tycka och mycket respektingivande men på det hela taget en reko man som höll ordning på oss barn och på de fina gräsmattorna och ...

... det är länge sedan nu som körsbärsblommorna lyste vita i min farmors trädgård. Över ett halvt sekel har sakta flutit förbi sedan borstnejlika, brandlilja och lejongap stod där i kanten av hennes trädgårdsland, som vackra åskådare för sina betydligt viktigare grannar, grönsakerna. Moltke-päron och Stenkyrke-äpple stod seniga och rikbärande i den tunna förnan uppe på kalkstensberget. Röd och fyllig hälsade rosen Ingrid Bergman de besökare välkomna som tog sig in via järngrinden mot landsvägen. Stora höga buskar av surkörsbär bildade häck och stängde ute de förbipasserande. Paradisbusken, farmors stolthet, blommade överdådigt vid ytterdörren till det lilla vitrappade huset där det stora bigarråträdet också stod och skänkte välbehövlig eftermiddagsskugga åt pelargonerna på glasverandan. Dämpade röster i tidigt morgonljus, daskande ljud mot hård yta. Doften av fisk och salt vatten. Farfar luktade rulltobak, fiskade flundror och flätade korgar, de vackraste korgar som han lärt ...

Min yoga debut gjorde jag under 00-talet, efter ett antal år av uppehåll hittade jag åter tillbaka till yogan och det var för ca 2 år sedan. Under den perioden var jag ganska trött på mig själv, mitt humör och med mina tankar. Jag kände ett ökat behov av att komma till rätta med obalansen i mitt liv. Att ge mig själv chansen att försöka hitta balans, lugn och frid i sinnet. Yogan och meditationen har öppnat dörrar som annars inte hade öppnats. Yogan har också gjort att jag har hamnat i det här tänket av slowliving. Att var dag leva i nuet, i närvaro och i enkelhet. Att försöka vara mer i varandet än i görandet, för att vara andra till lags som tidigare har upptagit hela mitt liv. Att vara sann mot mig själv och veta att jag gör det bästa varje dag, mer kan jag inte begära av mig själv och det kan ingen annan heller. Svårt? Ja ibland, så klart😉 Häromveckan fann jag en blompress. Lyckost mig! I mitt "nya" tänk så är slowflowers de senaste. Jag har i några år försö...