Annelie Källberg

Sköna maj... har väl varit lite si och så med den varan, stundom skönt och stundom oskönt. Men det ska det vara. Maj är min gödselmånad no 1. och det innebär ju en massa jobb, svettigt och tungt jobb, och då vill jag inte ha det för varmt, då blir det väldans oskönt. Jag startade med rabatterna redan i april, då att ta bort det grövsta av perennernas vissnade stjälkar. Här i maj har jag finlirat och tagit bort ännu mer och rensat bort ogräs som har börjat sticka upp samtidigt som jag har myllat ner kogödsel. Det är märkligt att efter en dags arbete så ser alla växter så mycket piggare ut! Den synen förvillar mig varje år, är det inbillning? Tja jag väljer att tro att mina vänner tackar mig för omsorgen. Årets blomkrukor har fyllts på med jord i väntan på sommarblommorna. Jag har bestämt att inte plantera eller så något före den 15 maj! Så de har stått där med jord nakna medans vädret har varit ostadigt och så har jag velat i mina tankar. Vad ska vara var? Somm...

Jag har ett personlighetsdrag som kallas HSP – High Sensitive Person. Det här särdraget har ställt till det och ibland varit ett hinder i mångt och mycket i mitt liv, från barnsben genom skolåren upp och in i vuxenlivet och för att inte tala om arbetslivet. Det har fått mig att känna mig annorlunda och även har jag fått höra det av andra. Först nu den andra hälften av mitt liv har jag medvetandegjort detta särdrag – jag är inte ensam! Vi utgör 20-25% av jordens befolkning. Om du vill, läs mer på www.hogkanslighet.se Av en slump så lyssnade jag på en intervju med en högkänslig person och insåg efter tag att de pratade om mig! Efter den käftsmällen så har jag läst på om ämnet, lyssnat på poddar och gått tillbaka, och går fortfarande, till episoder i mitt liv (vilka är väldigt många och kommer ta sin tid) och sett/ser detta särdrag i det mesta. Det har inte alltid varit till gagn kan jag säga, men nu försöker jag vända mitt seende och bara se det positiva i att vara högmedveten ...

Varje torsdag drar jag in till stan. Slänger av mig jobbarkläderna och kryper i mina yogabyxor, det är dags för veckans bästa timmar - yoga! Jag är på min Yoga- och meditationsskola. Lokalerna ligger i centrala Stockholm. Stora fönster mellan blåmålade väggar vetter ut mot det livliga gatulivet strax nedanför. När min yogalärare stänger fönstren så stängs också det slamrande bullret ute. Det enda som hörs är svaga ljud från biltrafiken, människorna i rummet och de där små barnen som springer över sina golv tillika yogasalens tak. Där ligger jag utsträckt på en orange yogamatta och bara kopplar av i två timmar och en kvart. Jag rör på mig förstås! Men i alla fall kopplar jag ifrån allt i den yttre världen och bara är i min inre värld, helt koncentrerad på här och nu. Skulle inte känna igen många där i rummet om vi sågs på stan. Mitt livs räddningsplanka. Fysiskt och psykiskt. Älskart! Långsamt tar jag mig igenom varje pass. Stående, liggande och på huvud. Sitter i lotusställning ...

Ute i skogen hajjar jag till! Blått på grenen. Någon har sprejat med blå färg, hm. Someone feeling blue..? Det är så frodigt grönt på min väg genom skogen så anslaget blir så kraftigt. Kontrasten. Hur länge? Vem? Varför? I min garderob dominerar blått och lite vitt. Grönt lyser med sin frånvaro och ja varför? Mina ögon passar, blått och grönt, som en kameleont ändrar de sig efter färgen på mina kläder. Smaragdgrön klänning till sommaren? Till bröllopsfesten? Eller bara för att det är såå snyggt? I min trädgård lyser det gröna och gula så här på våren. Smaragd och guld. Narcissernas trattar vrider och bänder sig efter solens gång över himmelen. Det hänger kvar en doft av hyacint, ljust gula, lite stela men uppmärksamma minglar de med de lite lösa narcisserna och de högbenta tulpanerna. Det knoppas och frodas. Kylan dämpar framfarten och det känner jag mig ganska nöjd med. Jag hinner bättre med. Ekorrfamiljen har gjort sig hemmastadd. De kilar stadigt (😬) från gren till gren, p...