Ljuvligt stök vid Odenplan

Varje torsdag drar jag in till stan. Slänger av mig jobbarkläderna och kryper i mina yogabyxor, det är dags för veckans bästa timmar - yoga! Jag är på min Yoga- och meditationsskola. Lokalerna ligger i centrala Stockholm. Stora fönster mellan blåmålade väggar vetter ut mot det livliga gatulivet strax nedanför. När min yogalärare stänger fönstren så stängs också det slamrande bullret ute. Det enda som hörs är svaga ljud från biltrafiken, människorna i rummet och de där små barnen som springer över sina golv tillika yogasalens tak. Där ligger jag utsträckt på en orange yogamatta och bara kopplar av i två timmar och en kvart. Jag rör på mig förstås! Men i alla fall kopplar jag ifrån allt i den yttre världen och bara är i min inre värld, helt koncentrerad på här och nu. Skulle inte känna igen många där i rummet om vi sågs på stan. Mitt livs räddningsplanka. Fysiskt och psykiskt. Älskart!

Långsamt tar jag mig igenom varje pass. Stående, liggande och på huvud. Sitter i lotusställning i meditation och djup andning. Lätt förvånad att jag hamnat här, jag som anser mig född stel. Men det kanske bara har varit en föreställning? Om det inte finns där naturligt så får man jobba för det, så är det bara.

Oj vad jag skjutit upp det här med fröna som skall sås! Dels för att det varit så förbenat kallt och dels för att massa tid gått åt till att göra massa andra saker. Men igår kom jag ikapp och fick ner frön i bäddarna i mitt nya som jag kallar 'Sommargården'. Om det faller ut i god jord (😁) så kanske det får bli större bäddar till nästa år. Tanken är att jag i slutändan skall bli delvis självförsörjd på snittblommor. Även torkade blommor för torra uppsättning och kransar. Men jag måste ändå säga till mig själv att det här kommer att ta ett par, tre år innan det sitter där och är på plats. Men någonstans måste jag ju börja och vad jag vet just nu så ska jag inte någon annan stans, jag skall dit!
Läste i nya Trädgårdsliv som kom i veckan (för övrigt en jättefin trädgårdstidning, som du kan köpa hos mig). Jag citerar trädgårdsmästaren Simon Irvine på Läckös Lilla Slottsträdgård: "- Skötselplaner är döden för en trädgård! Den ska inte skötas på distans av någon..." "... utan av en närvarande trädgårdsmästare. Jag sköter Lilla Slottsträdgården som min egen, fast den inte är min."
Hm... jag arrenderar den här marken, den är inte min, den är till låns, men tillfredsställelsen att skapa är för den skull inte mindre.

Entrérabatten blev magnifique! i år. I höstas köpte jag lådor med blandade lökar som blev väldigt bra. Pelaridegranarna hade svårt förra året att bilda rötter och komma igång. Av nio stycken så är det fem som tagit sig... jag får vara glad för det. Nu skall det i år bara växa på sig, ska försöka släppa efter lite på klippningen och låta växterna ta den plats de förtjänar.

Jag älskar tulpaner (vem gör inte det? Rådjuren också 😊) De är vackra i sin enkla form, färgerna är oslagbara och eftersom det varit så kalla vindar och kalla nätter så har de blommat länge i år. Jag gillar när våren tar lite tid på sig. Likaså när det gäller de så kallade sommarblommorna till försäljning, vilka jag mer eller mindre har slutat med, lämnat bakom mig i mitt trädgårdsliv, dels för att jag vill komma vidare i mitt tänk om vad annat kan tänkas vara snyggt i en låda eller kruka, dels för att inte platsen och tiden finns för att köpa in, ställa upp, ta hand, täcka över mot frost, etc, och dels så är det knepigt att vara där, just där och då när solen skiner och värmen slår till och på två dagar, i april..? Så ska alla ha sommarblommor! Det kan jag lätt förstå för min skapare vad vi har längtat! Nej, inget före den 15 maj. Och knappt då, det är fortfarande risken stor för de där järnnätterna. Jag bidar min tid, och tycker om det.

Jag har försökt få ut bevattningsslangar men det går lite trögt, men tanken är att växterna ska få vatten per automatik så småningom. Som sagt det är mycket som pockar på. Tills dess får jag dras med den där gula slangen liggandes över alla grusgångar. Slow gardening....



Allt gott!
//Annelie