HSP - Högkänslig - Högmedveten

Jag har ett personlighetsdrag som kallas HSP – High Sensitive Person. Det här särdraget har ställt till det och ibland varit ett hinder i mångt och mycket i mitt liv, från barnsben genom skolåren upp och in i vuxenlivet och för att inte tala om arbetslivet. Det har fått mig att känna mig annorlunda och även har jag fått höra det av andra. Först nu den andra hälften av mitt liv har jag medvetandegjort detta särdrag – jag är inte ensam! Vi utgör 20-25% av jordens befolkning. Om du vill, läs mer på www.hogkanslighet.se

Av en slump så lyssnade jag på en intervju med en högkänslig person och insåg efter tag att de pratade om mig! Efter den käftsmällen så har jag läst på om ämnet, lyssnat på poddar och gått tillbaka, och går fortfarande, till episoder i mitt liv (vilka är väldigt många och kommer ta sin tid) och sett/ser detta särdrag i det mesta. Det har inte alltid varit till gagn kan jag säga, men nu försöker jag vända mitt seende och bara se det positiva i att vara högmedveten och att känna in mig själv, känna när det är dags att dra mig undan vid överstimulering, att inte pressa mig längre. Tidigare har jag bara gått på, för jag trott att att det är något fel på mig, alla andra klarar ju? Försökt följa normen för hur man ska bete sig socialt, när jag helst bara ville fly, men stannat kvar för att inte verka udda. När andra bara har krävt av mig och då velat vara till lags fast jag helst av allt bara ville gå därifrån och strunta i allt! (Men hur beter du dig Annelie!) Jag har inte förstått varför jag mått så själsligt dåligt emellanåt , varför det varit så stökigt i huvudet och varför jag varit så himla trött. Nu har jag ett ord för det: Överstimulering!

Min pappa sa alltid att jag skulle vara född prinsessa. Jag har alltid trott att han sa det för att jag alltid drogs till guldsmedens glittriga fönster😊! Men kanske visste han att jag var en alldeles för känslig själ som någon skulle behöva ta hand om så jag kunde göra det som passade mig. Jag tror faktiskt att jag hade känt den där ärtan genom alla dessa madrasser.... Ja baske mig! Och vägen till min livsväg har varit ack så lång och ack så kurvig och oj vad tid det tagit.

      För att citera Elaine N. Aron, psykoterapeut, forskare och själv högkänslig, om att finna sin livsväg: "Ett sätt är att söka ut den punkt där den väg som styrs av vår största lycka korsar den väg som styrs av världens största behov - det vill säga sådant den är villig att betala för. Vid den korsningen kommer du att tjäna pengar för att göra det som du älskar".

     Att bli pådyvlad andras besvikelse är inte lätt för en HSP. Vi vill andra väl och gör oss ofta den otjänsten att gå andras vägar för att vara till lags. Jag kämpar med det så gott som dagligen. Allt eftersom jag gräver mig in i mitt inre så känner jag starkare för min livsuppgift att vara den där trädgårdsmästaren på heltid och en skrivande sådan. När nu kaféet korsar min livsväg och gör mig fri från att sälja växter så kan jag äntligen hitta vägen hem. Elaine N. Arons ord har förändrat allt! Så nu får jag väl stå ut med de besviknas kommentarer om verksamhetens omdaning eller inte bara lyssna på klagomål, för det skär så väldans i öronen...

Just nu är jag gräsligt förkyld och legat för ankare i min säng de senaste dagarna men  idag så kan jag sitta upp. Vet inte riktigt vad som hänt i trädgården och känner att det är väldans tur att vädret är med mig för annars hade det blivit svårt för mina kära små vänner växterna. Men i morgon så är jag tillbaka i mitt paradis!

Allt gott! 

/Annelie