Fortsätt till huvudinnehåll

På franskt manér



Under ett antal kvällar har jag kopplat av med att kolla på Netflix. Halvliggande har jag följt Monty Don genom Italiens vackraste trädgårdar suckat och suktat. Men det var först när han visade mig de franska trädgårdarna, potager, landsbygden, kulturen och det franska samhörigheten mellan bord och jord - matens betydelse i trädgården som jag kände mig hemma.



När jag var runt 18 år, hade slutat gymnasiet, och var allmänt vilse i pannkakan, ville jag resa till Aix-en-Provence, lära mig franska språket och befinna mig i den franska kulturen. Av olika anledningar, som jag inte tänker dryfta, kom jag inte dit, men det gjorde Monty Don. Fast han var 19 och äldre än jag så våra vägar hade ändå inte korsats😉.



Jag fascineras av Frankrike har alltid gjort det, inte bara för det vackra språket och klimatet utan också för kulturen människorna deras lite kärva sätt, som en del skulle kalla stroppig arrogans, men för mig är det mer en stolthet över sitt land och dess kultur, man värnar om sitt ursprung och sitt språk. Ibland har jag tänkt att om man levt ett tidigare liv så hade jag banne mig varit fransyska!



Slutar med tunga suckar och... Hm..? Aix-en-Provence finns kvar... nu kanske? 40 år senare. Ett halvt år skulle göra gott, kittlande tanke!

Allt gott!
/Annelie

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Roadtrip

Slott & Trädgård  Äntligen! Hittade jag tid och möjlighet för ett besök på Läckö slott. Målet var såklart slottets köksträdgård som sköts utav trädgårdsmästaren Simon Irvine och hans medarbetare. För att invänta att  regnet skulle stilla sig tog jag en timmes guidad tur i slottets salar. Magnus  Gabriel De la Gardie levde här och styrde Sverige som statsminister i 14 år medan Karl XI växte upp. Fantastiska takmålningar   Drottning Kristina Drottning Kristina hon som gav bort land och åter land som gåvor till sina vänner för att sedan abdikera och leva sitt liv i Rom... Alla har de gått i dessa salar.     Vackra saker i slottet  Regnet gjorde uppehåll precis när guidningen var slut dags för köksträdgården! Ord för denna upplevelse är för mig överflödiga. Här kommer en bildkavalkad av det goda i livet😘I alla fall i mitt!       Efter denna underbara inspirerande timma i ...
2 kommentarer
Läs mer

Mars - Trädgårdsårets start

Sedan långt tillbaka har mars, för mig, varit den första glimten av våren. Både nyckfull och förväntansfull. Som i symbios är både trädgården och jag i vila. Jorden är hård av vinterns kyla och snömolnen hopar sig fortfarande över hustaken när termometern visar under 0. Tujor och Idegranar står i givakt insvepta i skuggväv i väntan på vårens starka solljus. Perennernas fröställningar rasslar när vinden obarmhärtigt drar in över trädgården. Sedan kommer de där fåtal soliga dagarna med vindstilla och i dessa dagar luktar det verkligen av Vår! En doft av jord, friskt och förnämligt. Jag sitter inomhus och bidar min tid i skydd från västan, vissa dagar från nord och bara tittar ut. Tankarna kretsar runt görandet, minimerande av att göra. Hur gör man det? I trädgården krävs en viss disciplin om saker och ting ska bli som jag vill. Vissa saker måste bara göras före andra göromål annars blir det lätt mischmasch av det som komma ska. Men trädgården är ju alltid så förlåtande! Nära tillha...
Skicka en kommentar
Läs mer

Farmor Anna - En självhushållande trädgårdsmästare

Förord När jag var en liten flicka bodde jag i en lägenhet i ett höghus strax söder om Stockholm. Lägenheten var modern med 60-talets mått mätt. Min bror och jag delade på ett rum och vi hade rinnande varmt och kallt vatten. Under den kalla årstiden var elementen alltid heta och spred god värme i lägenheten. Det fanns kylskåp och lite senare fick vi en frys i köket. Nere i källaren fanns en modern tvättstuga. Det var bara att ta hissen ner med tvättbyket och tvätta. Okej man fick släpa lite grann in genom en dörr, som jag för övrigt klämde fingret i men det är en annan historia, och ner för en lång trappa som alltid tycktes mig för mörk, ja allt fanns som en modern människa behövde. Vi hade till och med en egen fastighetsskötare, farbror Norman som man ringde om det var något som gått sönder och han kom och fixade. Lite besvärande sur och tvär kunde man tycka och mycket respektingivande men på det hela taget en reko man som höll ordning på oss barn och på de fina gräsmattorna och ...
Skicka en kommentar
Läs mer