Fortsätt till huvudinnehåll

Vem är jag?

Att vara i varandet. 

 

Häromdagen kände jag mig lätt irriterad och låg. Jag försökte förstå vad som orsakade denna nedstämdhet. Jag är ledig, ute och reser, upplever saker jag aldrig annars hade fått ta del av, dessutom skiner solen! Så varför denna tryckande obehagskänsla? 

 

I mitt nya medvetna liv försöker jag titta på allt som känns, dels jobbiga situationer men även sånt som gör mig glad och får mig att må bra. Känslor av negativ karaktär är väl det jag fokuserar mest på just nu för att kunna både undvika eller kunna hantera de i framtiden när de dyker upp, för det lär de göra! Detta har för mig varit svårt om inte helt obekant att överhuvudtaget välja vad jag vill känna och ta in. För det mesta har det faktiskt varit den så kallade autopiloten som varit inkopplad. Alla andras åsikter och känslor har pådyvlats mig som sanningar. Som om jag inte haft ett yttre filter som stoppar oväsentligheter och säger stopp! Åh vad jag har ältat, detta ältande har gjort mig så trött och utmattad emellanåt.


Ibland när görandet tar överhand blir jag nedstämd, ledsen och medvetandet fördunklas. Yttre ting blir mer viktiga än mitt inre. Andras tankar blir viktigare än mina. Jag tappar för ett tag bort min inre kompass. I görandet kan också ibland känslan av att jag missar något dyka upp, inte alltid, den gör att jag känner irritation och stress och i förlängningen kanske rädsla för att bli dömd av någon som kommer och säger - "men hur i helsefyr kunde du missa det?!" Därför har jag som oftast varit tyst och inte berättat så mycket om mig själv eller det jag gjort för att just slippa dömandet. Har nog alltid haft lite svårt att framhäva mig själv. Det är som jag ofta bara svävat omkring som ett rö för vinden... Vem är intresserad? Egentligen. Men nu har jag bestämt mig att vara sann mot mig själv, stå upp för min hälsa och stå ansikte mot ansikte med mina "rädslor". Om du inte är intresserad av att läsa detta? Det är okej, läs något annat då!


Att mer eller mindre hela tiden leva i den yttre världen, i görandet, är inte nyttigt för då du tappar bort dig själv. Första gången jag hörde frågan ”Vem är jag?” så låg jag på yogamattan i yoga nidra meditation och skulle säga dessa ord tyst till mitt inre och de orden kändes så konstiga och så innehållslösa att jag faktiskt fastnade för dem.
Den djupaste och spirituella frågan - ”Vem är jag” ställer jag mig nu då och då. Jag väntar mig inga svar utan mer självreflektioner och självstudier på min livsväg.

Meditationen och Yogan skapar balans mellan varandet och görandet. De blir de redskap som hjälper mig att hålla huvudet- mitt inre lugnt och klart och kroppen, mitt yttre smidigt stark. Balans! Att kunna välja ljuset som bygger på varandet. Att jag mer och mer komma till insikt och att jag faktiskt gör aktiva val för att vara mer i nuet.

Allt gott!
/Annelie🙏


Kommentarer

  1. Fina Annelie . Livet är en ständig prövning och när fasiken hittar man rätt!!!
    Jag hoppas du kommer att landa i dig själv och hitta rätt .
    Jag letar fortfarande .... efter vad vet jag inte.
    Men det märker jag nog när jag väl hittar ” det”.
    Ta hand om dig och försök att bara vara i nuet.
    Stor kram,Anna.

    SvaraRadera
  2. Rara Anna, efter vi pratades vid i helgen så tänkte jag sedan att "go with the flow" om jag vänder och vrider på allt det som dyker upp så finner jag mig själv till slut och den väg jag vill gå på. Kanske sa det, men ändå... KRAMAR! Annelie

    SvaraRadera

Skicka en kommentar